USA i samförstånd med Israel, Egypten och PLO

Analys av Nathan Shachar (DN 2009-01-07) Nathan Shachar

 

Till i lördags rörde det sig om flyganfall mot en motståndare som saknade luftvärn. De humanitära och storpolitiska konsekvenserna var uppenbara, men militärt sett såg det hela rätt okomplicerat ut. Men nu rasar ett regelrätt krig, med 20.000 mycket unga personer i närstrider dygnet runt.

Det är det första riktiga krig Hamas någonsin utkämpat, och det svåraste Israel stått inför på länge. När Hamas efter vapenvilans slut den 19 december återupptog raketelden mot Israel var det inte för att nedkalla denna förödelse, med 3.000 hem, 18 moskéer och nästan alla myndighetskontor i spillror.

Hamas spelade ett högt spel för sin legitimitet. Inte sin formella legitimitet. Sedan valet 2006 har rörelsen större legitimitet än någon annan regering i arabvärlden. Hamas ville vinna garantier från omvärlden i fråga om de sex gränsövergångarna, som Egypten och Israel öppnar och stänger som de vill.

Det har talats mycket om Hamas beroende av Iran, som är enormt räknat i pengar och vapen. Men Hamas valde inte Iran. Efter att Saudiarabien övergav Hamas fanns ingen annan sponsor. Iran ser Hamas som ett verktyg för att destabilisera Egypten och angripa Israel. Men Hamas ser sig inte som något verktyg. Hamas vill slå vakt om sin regim i Gaza, inte offra den för Irans skull.

Det är som i Libanon, där Iran nu gärna skulle se Hizbollah i en mer aktiv roll. Men rörelsen har blicken riktad mot de libanesiska valen i vår, och vet att ett nytt krig mot Israel skulle skada det inrikespolitiskt. Det har fått något att förlora.

Hamas raketer, klokt använda, skulle ha kunnat bidra till att kompensera det stora underläget visavi Israel och pressa fram eftergifter, kanske till och med ett de facto-erkännande. Men under de åtta år som gått sedan de första, ofarliga, raketerna avfyrades mot Israel har det hänt något oförutsett i Gaza. Att vara med i införseln, sammansättningen och avfyrningen av raketer har blivit en rit för unga palestinier, ett sätt att erövra anseende, självrespekt - och pengar (från ägarna till de tunnlar som är det enda alternativet till regelrätt import).

I dag, när raketerna är industriprodukter med respektivgivande sprängkraft har de - från att ha varit ett kuriosum - blivit den israeliska inrikespolitikens stora fråga. Hamas, troligtvis vilselett av Iran, insåg inte detta.

Många menar att Hamas kommer att stärkas av de slag Israel utdelar. Det är möjligt, men inte säkert. En erfaren journalist i Gaza sade till DN innan hans telefon slocknade för ett dygn sedan:

- Hamas har spelat hasard med vår säkerhet. De är starkast här i Gaza, men många undrar: Vart leder detta? Vart för Hamas oss?

Hamas förstod inte hur Israel fungerar. En lika stor blunder var att man missbedömde Egypten. På krigets andra dag spolierade president Hosni Mubarak alla Hamas kalkyler när han lovade att aldrig ge Hamas, utan bara PLO, kontrollen över gränsövergången Egypten-Gaza.

Undertecknad är ingen vän av konspirationsteorier, men på allt fler ställen tycker man sig se spåren av ett samförstånd USA-
Israel-Egypten-PLO.

Det skulle, bland mycket annat, förklara de envetna ansträngningarna att hålla EU på avstånd och vika huvudrollen i en diplomatisk uppgörelse för Egypten.